Baby du kan inte se hur jag gråter fast mina ögon är torra
Jag ber till Gud och jag tackar han för han gör så du orkar. Och jag kan se hur själen din lider i tvivel försöker att upprätthålla det vi har och i de livet du söker, och varje morgon vaknar jag med rädsla i magen, den rädslan för att inte ha dig kvar i slutet av dagen så jag ringer dig oavbrutet för jag tycker din röst ger lite plåster på såren men inte mycket till tröst när du är stressad i telefonen, helt ointresserad, av vad jag har att berätta och säger nog inte mera än att:jag måste gå, hinner inte, har inte tid och ger mig inga tecken på att du vill ha mig kvar i ditt liv