Jag är ingen lätt person



Jag försöker hålla blicken, ovanför marken
varje gång jag möter någon så får jag en klump i halsen
jag vill försvinna, från jorden, från ytan
fasaden jag byggt upp, den håller ju på att brytas
kan inte spela mer, vill inte fejka glädje
mitt enda mål nu är att spränga hela världen
familjen och vänner, var falska och dumma
jag blunda för sanningen, höll andan och önska
att allting var bra, att mitt liv var helt normalt
jag kan inte ljuga mer, fan, 13 år med hat
med personer som såra, människor jag älska
som lätt skulle sälja mig, för en simpel femma
inga vänner, har ingen som förstår
varför jag blir ledsen och mår som jag mår
jag har väntat på ett tillfälle, få ta mitt farväl
men när jag tänker efter finns ju ingen som bryr sig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0