Ah, ger dig en rundtur i min hemstad
bland alla nybyggda husen finns det själ kvar
Det skimrar vackert från lamporna i trakten
och blåljusen studsar mellan väggarna på natten
Du kan va skrämmande stor, men ändå minimal
kan kännas främmande ibland men ändå likadan
Ända sen vi var barn, har vi stått kvar
gått genom regnet och solen på våran hemmaplan
Yeah, och minnen dom som jag har
dom för mig genom livet i den riktningen jag ska
Jag ser dom kämpa varje dag, vissa med karriär och stress
Och andra vill ha mat för dan
Du är min hemstad, känner mig hem tam
Dethär är platsen där jag föddes och är guds val.
Så till mitt sista andetag, till min grav
Tills jag ger mig av, ända tills min sista dag

Jag ser det skiner om stan
det är här vi är nu och de var här vi var barn
Det är här vi kommer ifrån
och jag bär dig överallt där jag går, jag går
Vart än nu vinden bär, så många minnen här oh yeah oh yeah
Ta mig hem, ta mig hem, ta mig heeem

Ey jag har rest runt, men alltid saknar jag mitt hem
min hemstad, min plats sen BB 85!
Tog mina första steg, i mina första skor
Sprang i vårt kvarter, runt på gården där jag bor
Jag minns när vi var barnen, i stora huvudstaden
Allt va så stort men ändå litet när jag ser på saken
Rullar från orten in mot staden som bländar oss
Viva la vida loca mannen vi festa loss!
Ey vad ska hända oss, när ska vi växa upp
det spelar ingen roll hur många snuten läxar upp
Vi har allt vi har i vår hemstad
jag häller ut för polarna som inte längre finns kvar
Ah, för mina vänner upp i himlen
flyger nu med änglarna jag ber för att vi ses sen
än idag mår jag bra i min hemstad
inga planer på att dra, först de blir min dag!

Jag ser det skiner om stan
det är här vi är nu och de var här vi var barn
Det är här vi kommer ifrån
och jag bär dig överallt där jag går, jag går
Vart än nu vinden bär, så många minnen här oh yeah oh yeah
Ta mig hem, ta mig hem, ta mig heeem

Du är mitt helvete, paradis och hemstad
26 har flygit förbi men jag har hängt kvar
Vi har gått igenom regn och solsken
när livet är som hårdast då får du mig att le
jag tar mig över broar jag tar mig genom tunnlar
korsningar och rödljus, jag ser de när jag blundar
Höghus och villor, fattiga och rika
vissa kan glida medans andra måste slita
Jag minns åren när vi lekte på betong gården
Några av oss hamna sen hos tvångsvården
Många busar växte upp i vårat område
lilla Alpis börja rimma, blev en sångfågel
Vissa av dom har jag inte sett på många år
brukar undra vad dom gör nu och hur dom mår
Men staden är sig lik, bara kärlek ingen skit
Det vi bär ska bli musik, du är välkommen hit!